Talarförmedlingen Reality Club som drivits av it-kändisarna Ola Ahlvarsson, Jonas Birgersson, Johan Staël von Holstein och Christer Sturmark går i konkurs med obetalda skulder och samtliga anställda sägs upp. Detta sätt att bedriva verksamhet på är förkastligt. De investerar stort och lever i sus och dus, tar ut förmåner från bolaget till sig själva och lämnar sedan skutan utan att ha betalt till inblandade. Samtidigt som de sitter med stora tillgångar privat. Jag är inte den enda som har genomskådat dem. Artikeln om detta i di har över 100 kommentarer och de flesta trackar ner på dessa metoder. Även om det mest uppenbara fallet av denna typen av smitare är jens, som satte sitt bolag jens of sweden i konkurs för att sedan starta upp ett nytt bolag, JoS.

Detta är ett dilemma för företagsklimatet i Sverige. Det är extremt hårt att driva ett företag och leva på det, medan det är väligt lätt och fördelaktigt att starta upp ett företag som bisyssla, men också att starta upp ett aktiebolag och sätta det i konkurs, samtidigt som man personligen har stora ekonomiska tillgångar eller andra vinstdrivande företag. Jag tycker naturligtvis att man ska kunna driva ett företag utan att riskera att själv gå i personlig konkurs om företaget inte lyckas, men på något sätt borde man, om man är ägare till flera företag bli betalningsskyldig i det konkursade företaget så att man inte kan samla förluster i ett företag och vinster i ett annat och sedan sätta det med förluster i konkurs.